Ellen, Ines & Asta

Riktigt så här illa är det inte...


Efter en tids intensivare koppelträning för mig och Asta kan jag nu säga att jag börjar se resultat!
Så jag tänkte ge en liten beskrivning över hur och vad vi tränar.

Jo, jag har egentligen ett enda kriterie som Asta ska uppfylla under promenaderna och det är att inte dra. Så fort kopplet sträcks stannar jag tills hon slakar på kopplet igen - då går vi framåt. Inga krav på att gå vid sidan, eller att bara gå på höger/vänster sida eller att inte nosa. Allt är tillåtet, utom just att dra. Det betyder att det enda sättet Asta kan ta sig fram till den spännande kissfläcken är just genom att gå med slakt koppel. Tror att denna metod är den bästa för att få ett stabilt resultat. Tidigare har hon ju ofta kunnat belöna sig själv genom att lyckas dra fram till kissfläckar och annat. Nu är det enda sättet att komma fram till belöningen (kissfläcken) att inte göra det hon egentligen vill, dvs. springa i riktning mot det spännande stället. Går hon med slakt koppel får hon gå fram och nosa, men om hon drar får hon det inte för då står jag helt enkelt kvar på stället. Det kräver en del tankeverksamhet av lilltjejen, men jag tycker att hon är otroligt duktig! Det är så roligt att se hur hon korrigerar sig själv när hon känner att kopplet stramas åt.

Igår gick jag en 45-minuters koppelpromenad med båda hundarna vilket jag inte gjort på väldigt länge. Det gick hur bra som helst, inte konfliktfyllt alls utan bara trevligt. Känns så skönt att se resultat och veta att vi är på rätt väg!